Beijing!

Oh herregud..

Nu sitter jag i min säng hemma hos Sara och är helt slutkörd.. ska slappa lite.. se om det är något på TV, och lägga mig tidigt idag - jetlaget verkar komma ikapp mig, dygnsrytmen blir ju lite rubbad när man ligger 6 timmar före om man säger så. När jag stensomnade på baren så kände jag att det kanske är dags att gå hem istället? Haha! :D


Myspys med massage på San-San


Anyhow.. idag hade Sara planerat en mysdag vid Hohai sjön.. det gick inte riktigt som planerat när det på morgonen SPÖ-regnade.. och åskade :O
Men! Mys ändå.. vi tog massage å lite nagelkrafs (manikyr/pedikyr), fotfix (mojs och filande... på Sara körde hon någon slags osthyvel på fotsulan... hmm tur jag slapp det.. såg läskigt ut) inne på 3-3 .. tog ungefär 3 timmar.. å jag njöt speciellt av den 60 minuter långa massagen, för lika många kronor.. mja.. massage kostade 1 yuan per minut.. å för den som inte vet det så är en yuan ungfär det samma som en krona. Kalaset gick på ungefär 140 kr och Simon har lite glansigare naglar än innan? Hmm..? Men inga trasiga nagelband och absolut ingen död hud...huuuuh..! Sedan blev det Matsuko... MMMM... sushi när det är som bäst..!

Sushi är bäst på Matsuko - den sushin ovanför är underlägsen!!


Igår vart en galet rolig dag :) Hann inte ens komma i närheten av att kunna blogga = perfect ;) Flyget från London, Heathrow gick väl bra.. jag sov ganska mkt.. å det fanns mysiga filmer att titta på, och kinesen som satt bredvid mig flyttade dessutom på sig till en annan plats, så jag hade massa spejs... najs.. När vi landat fick alla sitta kvar ett tag, för gränspolisen skulle komma in å ta tempen på alla... JA du läste rätt... Kina är livrädda för den hära svininfluensan.. så om någon som landar har feber sätts hela planet i karantän, i vad jag hört vissa fall i hela 10 dagar. Jag var ju ganska krasslig efter min operation.. så jag hade laddat med febernedsättande i handbaggaget.. haha.. som tur är kände jag mig prima.. och oroade mig inte speciellt. Vad jag däremot gjorde var att jag totalt dog av skratt när det kom in 5 små kines-poliser med munskydd och varsin liten avläsare som de körde upp i pannan på alla passagerare i det gigantiska tvåvåningsplanet... anyhow.. det verkade ha gått bra.. för vi fick komma in till flygplatsen (och gå förbi ett antal ytterligare kontroller om både hälsa och immigration).


Boeing 747 som tog mej till Beijing


Efter detta blev jag hämtad av chauffören på Saras jobb som körde mig hem till Sara. Jag tog mig ut och såg mig omkring - kände helt klart igen mig, tur det kanske.. haha .. var ju ändå bara ett år sen jag var här. Några timmar senare kom Sara hem från jobbet och vi anföll staden.. först ut var Tepanyaki, en japansk all-you-can-eat (and drink) restaurang där man får en egen kock som lagar allt man pekar på precis framför bordet. Det kalaset gick på ungefär 150 kronor. Rimligt... vi gick iaf alla (jag, Sara, Kerstin, Mårten, Iris och hennes man och 20-åriga son Robert...?..) därifrån och höll oss för magen..

Sedan tog vi oss, det vill säga Sara, Kerstin, Mårten, Robert(?) och jag, till Saras favoritkrog - the Saddle. Spelade biljard å tjötade fram till typ klockan 2 på natten. Ganska galet med tanke på tidsskillnaderna å att jag landat samma dag. Slockande med datorn i knät så fort vi kom hem.

Anyhow... bilder... ja.... alltså jag har ju min kamera med mig.. det är inte det.. det är bara det att jag är för lat att ta med mig den överallt.. eftersom Sara och hennes vänner har kameror.. så jag ska samla ihop lite roliga kort från alla sen =)

Hörs imorgon - förhoppningsvis har regnet rensat luften lite så att det blir en STRÅLANDE dag.. eller så får man hitta på något mysigt inomhus igen.... det är inte direkt som att det är svårt att komma på saker att göra här.. höhö..

Kommentarer
Postat av: Anonym

Simon, du får verkligen sluta skriva "anyhow" i varannan mening!! Otroligt jobbigt:D ...Anyhow, jag saknar dig! Puss

2009-06-16 @ 15:54:55
Postat av: Dan

asså, varför dessa frågetecken efter robert? hm....

2009-06-21 @ 09:21:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Begreppet

Simon & Lovisa har kommit att bli ett begrepp. Följ två skilda liv som tillsammans kan verka oskiljaktiga. Hihi!